det finns några människor jag stått riktigt nära de senaste åren. människor som jag älskade. som jag stöttade hur dåligt jag än mådde, som hjälpte mig när jag hade det svårt. ge och ta liksom. det visar sig att man blir lurad tillslut. dessa människor har fått mig så svag att jag ligger ner på botten och inte kan ta mig upp. evig vänskap och kärlek kommer jag aldrig tro på igen. det finns inte ens. efter det här har jag lärt mig mycket. jag har sett hur det är att bli tagen förgivet och jag har känt hur det känns att bli tagen för givet. en smärta som alltid kommer sitta i. jag vet inte om jag kommer klara det här, det återstår att se.