stopp

Skiter i allt. Så jävla trött och sliten. Min kropp orkar inte, mina ben orkar inte bära mig, min hjärna orkar inte tänka, mina öron vill inte höra, min mage vill inte ha mat. För mycket stress nu. Det funkar inte längre.


för mycket nu

För mycket stress. För mycket press. För mycket panik. För mycket ångest. För mycket bråk. För mycket skrik. För mycket tårar. För mycket av skolan. FÖR MYCKET AV ALLT. Jag orkar inte. Det är min födelsedag på fredag, och fest på lördag. Det finns ingen ork till det. Jag vill inte ens sova, jag vill inte äta, jag vill inte göra någonting. Står inte ut längre, när ska det ske en förändring? 


det räcker nu

Det är sån sjuk press nu. Mitt betyg i engelska hänger på ett enda prov. Klarar jag g imorn så får jag g i slutbetyg, får jag ig blir det engelska A i tvåan med. Likaså matten, det hänger på min insats nu. Hur mycket jag kämpar och hur mycket jag orkar. Jag har en vecka på mig att fixa det här, veckan efter skolavslutningen. Inatt fick jag MAX 3 timmars sömn. Ångesten tog över, släckte jag lampan fick jag panik. Något är riktigt fel nu, jag kan inte säga vad men jag känner inte igen mig själv. Det här är inte jag längre.
Jag vill inte mer.

jag orkar inte utan dig pappa.


ångest

jag står inte ut längre. på en sekund förändrades allt. låt mig få vara glad ibland. jag orkar inte hur länge som helst.


vet att du inte bryr dig men jag kanske gör.

varför klarar jag mig inte ensam? en halvtimme hann jag vara glad innan ångesten kom tillbaka. står inte ut med det här. behöver dig vid min sida hela tiden men det funkar inte så jag måste föröska hitta något annat som får mig att känna mig trygg. nätterna får mig inte att må bättre. ångest, ångest, ångest.


broken


tänk om man kunde spola tillbaka tiden då allt var bra och det inte fanns några brustna hjärtan. när man kunde skratta och känna att man var lycklig. när vi var en hel familj utan några bekymmer. en klump i magen och med en vilsen själ står jag här idag utan dig. hela mitt liv förändrades på en sekund. ingen ville det här. du kämpade, men ditt hjärta slutade slå. jag orkar inte det här. tårarna rinner och magen krampar. när ska detta ta slut? kommer det alltid vara såhär? jag står inte ut längre. kan du inte bara komma tillbaka älskade pappa?

hur ska jag göra

Orkar inte ha ont mer. Orkar inte skolan. Orkar inte plugga. Orkar inte va hemma. Orkar inte sova. Orkar inte vara glad. Orkar inte någonting. Har sån jävla ångest så det är sjukt. Snart kommer väl paniken så jag inte kan sova också, det vore ju perfekt.


SÖMN FUCKING PROBLEM.

det värsta jag vet är när man inte kan sova. man ligger och tänker på allt och ingenting. vrider och vänder på sig men det går inte. först tänker man på en sak men då försöker man intala sig själv att man ska sova, men då tänker man för mycket på att man ska sova så då går det inte. då börjar man tänka på något nytt sen går det runt sådär. nu har jag försökt sova i tre timmar men det går inte.. har druckit vatten, varit på toa, läst bok, lyssnat på musik men ingenting får mig att somna fast jag är svin trött. kanske skulle gå bättre om min mage sluta göra ont och om det där jävla såret kunde läka någon gång. det vore jävligt bra för jag är trött på det här. antingen har jag mardrömmar och vaknar mitt i natten o kan inte somna om, eller så somnar jag inte alls. fan vad jag älskar livet ibland asso, puss.

städa, packa, flytta... what?

det känns riktigt deppigt att börja skolan imorn. lovet har gått för fort och jag känner mig inte ett dugg utvilad. innan lovet var jag trött på skolan och ville hoppas av. tänkte att det skulle bli bättre nu över lovet att få vila lite.. mår inte bra någonstans och har lite ångest för det här med flytten. eller vadå lite ångest. vi har inte börjat packa eller någonting och vi ska flytta nu i januari. men det finns ingen ork. men idag ska jag ta tag i det här, jag ska fan göra det. skriver ikväll istället.


finaste ängeln.


det är jobbigt utan dig pappa. förstår inte hur jag ska
orka leva hela mitt liv utan dig. det har snart gått två år.
två jobbiga år fyllda av sorg och saknad.

jag vet inte vem jag är

har ingen lust längre. ingen ork. det är så meningslöst att kämpa.


it's impossible.

I'd find a million ways to say I love you
Sing a million songs to make you smile
But I can't turn back time
And I can't make you mine

It's impossible to bring you back
And even if i try to turn you heart
It's impossible to turn back time.


orken, vart finns den? inte hos mig iaf.

jag vet inte hur jag ska klara det här. det går inte. frågan är ju om det ens finns något jag klarar av? tror fan inte det. har gjort en bra sak idag, tränat 2.5 timmar. jag ska fan träna varje gång jag är deppig, det hjälper, för stunden iaf. det vill säga, varje dag kommer jag träna. typ.


rest in peace


Det gör ont. Så jävla ont. Jag förstår fortfarande inte att du aldrig kommer komma tillbaka till oss igen. Så ofattbart. Det har snart gått två år utan dig pappa. Tänker på dig varje dag, och saknar dig varje dag. Hoppas att du har det bra, jag älskar dig...

död

Helgen har varit okej. Ska ner till kyrkogården och säga hej till pappa. Saknar dig så mycket. Det gör ont att leva utan dig, med sorgen och saknaden. Önskar att livet hade varit lättare. Tänk om alla kunde vara friska och må bra. Det hade varit bättre om man inte kunde dö. Döden förstör så mycket. Om en människa dör, så förstör ju döden någon annas liv pågrund av saknad och sorg. Det hade varit så lätt om du var här pappa. Jag är inte stark utan dig.

You don't know what you got till you're missing it a lot.


stress

Började på John Bauer för en månad sen ungefär och det gick så bra i början, kände verkligen att det var kul med skolan. Tänkte hela tiden att jag skulle klara av det här, jag köpte även träningskort på forever och det var så kul i början. Men jag har ingen lust längre. Ja, det kanske är tillfälligt men varför måste livet vara så orättvist? Man kämpar igenom en dag för att inte falla ner till botten, men ändå händer det. Nu är jag här nere igen och vet inte hur jag ska komma upp igen. Skolan gör så jag känner mig så pressad, jag klarar inte av att ha hög press på mig. Behöver göra allt i min takt och när jag känner för det, men det går inte nu på gymnasiet. Allt måste göras direkt och det får mig att känna mig så stressad. Jag vill inte misslyckas en gång till, jag har redan gjort det tillräckligt, men jag klarar inte det här själv. Jag gör inte det. Ingen självkänsla och inget självförtroende. Det är mycket nu, i familjen, skolan, vänner, kärlek och allt runtomkring. Så det ska bli underbart att få åka iväg till Turkiet på fredag, vi ska ha så kul Amanda. Glad att jag har dig min vän.


botten

3 timmars sömn inatt, idag är det nog den värstaste dagen på länge. TRÖTT, mår illa, ont i huvet och allmänt deprimerad. Livet är inte kul nu kan jag säga. Jag är verkligen nere på botten. Allt går dåligt, precis allt. Spelar ingen roll vad jag gör, det blir ändå bara fel så nu flyr jag från det här och sover ett par timmar. Måste ha energi tills ikväll då det blir massa plugg!

ÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅH

Jag vill inte falla ihop, jag vill inte hamna där igen, längst nere på botten.
Klarar inte det här, ta mig härifrån.


du är en av himlens alla stjärnor




Det är inte lätt att förlora den personen som man älskar med hela sitt hjärta, det är inte lättare att han stod mig så nära. Det är knappast lättare att det är du pappa. Ingenting kommer kunna fylla ut hålet i mitt hjärta, ingenting kommer heller att göra min själ hel. Det är en fruktansvärd smärta att leva utan dig, det värker och svider i hela kroppen när jag tänker på att vi står kvar här utan dig. Det gör ont varje dag, mest på kvällarna. Ljusen är tända, stämningen är nere på botten, du är inte här, tårarna rinner sakta ner längs kinden. Himlens alla stjärnor lyser i natten, du är en av dom pappa, den vackraste av dom alla.

Tidigare inlägg
RSS 2.0