Jag vet inte längre vad jag ska skriva här, det händer inget kul i mitt liv. På dagarna jobbar jag och tränar, på kvällarna ligger jag i min säng och är ledsen, på nätterna sover jag dåligt. Finns inte så mycket att säga om det liksom. De som står mig närmast vet varför det är såhär nu. Och det räcker med att de vet. Livet är tufft ibland, det är aldrig lätt att möta motgång på motgång. Men jag försöker, jag kämpar. Jag ska ta mig ur det här, jag vet bara inte hur. Ibland behöver man falla isär för att kunna bli hel igen. Jag sprack, jag gick i tusen bitar och jag förlorade mig själv. Just nu behöver jag bearbeta denna sorg som finns inuti mig. Jag behöver tid för mig själv, gråta, ta hand om mig själv och bara andas ut. Mina vänner är allt jag har just nu och jag hade inte orkat en dag utan er, ni vet vilka ni är.